Då var cellgiftsbehandlingen igång, det är både skönt och skrämmande på en och samma gång. Skönt för att jag vill bli klar någon gång med denna cancerresa (fast det blir man nog aldrig) och skrämmande för att jag har ingen aning om hur dålig jag kommer att bli och jag har ingen aning om vilka biverkningar jag kommer att få.

Denna första vända tog tre timmar och då ingick det massor av information som min sköterska gav samt att jag fick träffa ytterligare en läkare och en sköterska eftersom jag har gett mitt samtycke till att ev. vara med i en studie. Först måste de dock ta ett blodprov på mig som skall skickas till USA där de skall analyseras ifall om jag har en ärftlig cancer. Har jag det så får jag ytterligare en fråga om jag vill fortsätta att vara med i studien och det i sin tur betyder att jag får pröva en ny medicin men det kan också vara placebo jag får. Har jag en ärftlig varian av cancer så innebär det också att jag kommer troligtvis operera bort mitt andra bröst samt äggstockar, allt för att minska att få cancer igen. Skulle det visa sig att jag inte har den ärftliga genen så kommer jag inte att ingå i studien och som det ser ut så behöver jag inte göra fler operationer då.

Min assistent Becca och jag var bara tvungna att lipa åt cancer och cellgifter men vi han även med att fika och att äta godis 🙂

Jag vill varna för att det finns bilder som kan upplevas som obehagliga i detta inlägg.

Idag fick jag min venport inopererad, detta för att man lättare skall kunna ta prover på mig och för att all cytostatikabehandlig skall ges via denna venport.

Operationen brukar i normala fall ta 20-40 minuter men så enkelt skulle jag inte ha det 🙁 Min operation tog två timmar och var fruktansvärt smärtsam. Mitt under operationen ville aktuell läkare byta ut sig själv till en annan läkare då han inte ville skära i mig mer. Han tyckte att den nya läkaren skulle pröva en annan teknik och han var även specialist på den tekniken. Den nya läkaren lyckades få dit venporten efter mycket om och men. Denna operation är den värsta jag någonsin gjort och jag kan säga att jag opererar hellre bort mitt andra bröst än går igenom detta en gång till.

Jag fick mycket lokalbedövning och de fick fylla på x-antal gånger men det hjälpte inte speciellt mycket 🙁 Efter operationen gick nakossyrran ut för att hämta min man och assistent och till dem bad han om ursäkt för att det hade tagit så lång tid och för det dom hade utsatt mig för. 

Till mig sa han att det är ungefär som om jag har fått en ordentlig hästspark vid halsen och nyckelbenet och att jag kommer att få ett eller flera ordentliga blåmärken. 🙁

Idag har jag varit och provat ut en peruk då det är exakt en vecka kvar innan jag börjar med min cytostatikabehandlig. Det i sin tur betyder att två veckor efter första behandlingen så kommer jag att tappa allt mitt hår 🙁

Det kändes extremt konstigt att sitta där och prova peruker men Kristina på Perukshoppen som är en del av Carl M. Lundh var otroligt duktig och väldigt proffsig och ödmjuk.

Kan ni gissa vilken det blev utav dessa?