Blogg och recept
Idag är det fem dagar sedan jag opererades och för närvarande känns allt i ett töcken av mörka tankar och massor av smärtstillande tabletter.
De stunder jag orkar vara uppe sitter jag mest framför datorn och surfar runt, idag när jag var ute i cybervärlden fick jag syn på en tävling hos Hemmakocken, en sida jag följer på facebook. De tävlade ut en blombukett, jag kände att jag behöver muntras upp lite så jag bestämde mig för att delta, om jag vinner får vi se inom några dagar.
Jag kan inte med ord säga vilka fantastiska, underbara och snälla personliga assistenter jag har, de är inte bara assistenter utan de är även fantastiska, underbara och snälla vänner! 🙂
Om bara svenska folket och speciellt regeringen skulle förstå vad personlig assistans betyder för mig. Alla som är ”friska” eller jag kanske skall skriva/säga inte har någon funktionsvariation förstå inte vad denna insatts verkligen betyder för mig och alla som måste ha hjälp med saker som att kunna gå och kissa eller bajsa, att få i sig mat och dryck. Dessa saker är en insats för att jag skall överleva men jag behöver även hjälp med vad de flesta bara anser sig ha rätt till som att klia sig på näsan, gå på bio, handla kläder gå ut och ta en öl/drink med vänner
Jag åter kommer till detta ämne en annan gång för i detta inlägg vill jag verkligen hylla mina tjejer! 🙂
Mina tjejer tillika vänner har alltid ställt upp men sedan jag fick cancerbeskedet har alla satt in en extra växel med saker som sätter guldkant på mitt liv. Just i detta inlägg hyllar jag Sandra lite extra dels för att samma dag som jag opererades så kom hon med sushi till middag, jag slapp äta sjukhusets kåldolmar, Jippi 😀 och idag på morgonen kom hon med nybakade scones, Nutella och olika marmelader, jag älskar helgfrukostar och jag älskar scones så bättre än så kan det inte bli en söndagsmorgon!!! 🙂
1000, 1000-tack bästaste Sandra för att du förgyller middagar, frukostar och alla andra tillfällen med dina insatser både som assistent och vän!!!
Idag är det ingen vanlig dag utan det är mammas födelsedag! Grattis på den stora dagen och jag och Martin hoppas du har haft en härlig dag med allt vad en födelsedag innebär!!! 🙂
När jag stod i duschen tidigare idag så ringde det på dörren, lite förvånad blev jag då vi oftast brukar vara förberedd på att någon eller några skall komma men inte denna gång. Utanför stod min syster 🙂 Hon hade med sig blommor och massor av härligt fikabröd som tyvärr inte hamnade på bild innan det låg i magen 😀 Ni får helt enkelt hålla till godo med de vackra blommorna och den söta nallebjörnen som satt mitt i blomkvasten!
Älskar att bli överraskad, 1000-tack för det älskade syster!!!
Klockan 18:00 så sa det ding dong för andra gången idag, denna gång var vi dock förberedd eftersom vi hade bjudit Martins bror på middag. Det var första gången vi träffade honom efter cancerbeskedet. Vi bjöd på en 2-rätters middag som bestod av charkuterier till förrätt och pasta carbonara till huvudrätt. Det blev ingen efterrätt förutom en kopp espresso.
Igår fick jag komma hem efter två dygn på sjukhuset och det var väldigt skönt trotts att jag har ganska så ont och är hög som ett hus på morfintabletter mellan varven 🙂
Några minuter efter att läkaren var och tittade till mig efter operationen och meddelade att ingreppet hade gått bra och snabbanalysen av portvakterna såg bra ut så började jag naturligtvis gråta av lättnad. Därefter så sa jag att så fort jag kommer hem och senast på fredag vill jag fira med löjrom, hummer och chokladdoppade jordgubbar 😀 Champagnen får dock vänta ett tag då det inte passar så bra att dricka tillsammans med morfin.
Jordgubbarna frågade jag om min underbara assistent Ulrika ville göra och självklart svarade hon JA med ett stort leende! 🙂 Ikväll var det då dags att få äta och fira att den första prognosen ser bra ut, nu är det bara att hålla tummarna att nästa provsvar är bra som kommer om några veckor.
Igår när jag kom hem så låg det ett brev i brevlådan, det var från AMC-gruppen. AMC-gruppen är en grupp på Facebook som är till för dem som har den funktionsnedsättning jag har.
De hade satt in pengar på Cancerfonden istället för att köpa blommor, precis enligt mina önskemål! Tack alla som var med och bidrog 🙂
Första natten sov jag inte speciellt bra, jag vaknade 1-2 gånger varje timme, i och med detta så gick tiden extremt sakta den natten men till slut blev det morgon. Redan vid 8:30 gick de rond hos mig och läkaren beslutade att jag skulle stanna ytterligare en natt då det kom en hel del sårvätska i drenageslangen. Jag tyckte faktiskt det var rätt skönt att få stanna även fast jag visste att tiden skulle smyga sig fram.
Jag hade bett Martin ta med sig messmör då jag längtade efter detta pålägg på rostat bröd och en kopp varm choklad till frukost. Just denna frukost äter jag aldrig nu för tiden men gjorde det väldigt ofta när jag var barn. Var det så gott som jag nu hade hoppats på?! JAAAA, det var det 🙂 Mumsfilibabba!!! Förmiddagen gick i snigelfart precis som väntat men med tv, assistent och min man så gick tiden och vips så var det dags för lunch och de serverade en 3-rätters med korvstroganoff till huvudrätt, helt ok men inte så mycket mer.
Eftermiddagen gick betydligt fortare, jag fick besök av min vän Mia som hade med sig ost och charkuterier och underhöll mig i flera timmar 🙂 En stund efter Mia hade gått kom Ina förbi och där emellan kom vårdpersonal in med jämna mellanrum för att ge medicin och ta olika värden och temperatur samt visa mig andningsövningar och förutom detta så ringde mobilen stup i kvarten av underbara nära och kära.
Då middagen visade sig vara kåldolmar vilket jag inte är speciellt förtjust i så åkte min snälla man till Spis & Vin och köpte underbar god middag som bestod av Havets Wallenbergare med potatispuré, bönor, syrad lök och brynt smör. Helt underbart smarrigt, det fattades bara ett glas svalt vitt vin till 🙂
Kvällen fortsatte med tv och godis 🙂 sedan kan jag säga att jag somnade ovaggad och sov som en stock och hörde inte sköterskan en enda gång under natten och inte när assistenterna bytte av varandra heller. Superskönt!
Nu är det många av er som har personliga assistenter som undrar om jag fick igenom att ha med mig assistenterna på sjukhuset och svaret är nej, trotts att jag hade läkarintyg på att sjukhuset inte kunde tillgodose mina behov. Mina assistenter ställde upp som vänner och fanns där varje minut av sjukhusvistelsen! Ni är bara bäst tjejer, jag kommer aldrig kunna återgälda detta men jag älskar er till månen och tillbaka!!!
Tisdag den 23 januari är ytterligare en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma för resten utav mitt liv. Det är dagen då jag förlorade hela mitt högra bröst.
Dagen började med att jag klev upp här hemma kl. 05:00 för att duscha med bakteriedödande medel, det hade jag även gjort kvällen innan. Sedan åkte vi direkt till SöS utan att äta frukost eftersom jag skulle vara fastande. Under bilresan till sjukhuset började hjärtat slå fortare, tårarna började tränga fram och jag känner hur paniken och dödsångesten kopplar ett järngrepp om mig.
Det första jag fick göra när jag kom till sjukhuset kl. 07:00 var att direkt gå till Nuklearmedicin där man sprutade in ett radioaktivt medel i bröstet för att de lätt skulle hitta portvakterna i armhålan under operationen. Efter injektionen fick jag direkt gå vidare till avdelningen där jag genast fick ett gäng tabletter och byta om för att sedan lägga mig i sängen.
Paniken och ångesten jag hade från ca 07:00-09:15 är det värsta jag någonsin har varit med om, det var ingen lek. Jag var så nära att ställa in allt men som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och jag hade min underbara man vid min sida hela tiden och en fantastisk assistent.
Efter 1,5 timmar lyckades de att sätta en infart på mig och denna gång blev det i min högra fot efter att antal försök på andra ställen. Därefter gick det ganska så fort tills jag var sövd och operationen kunde börja. Jag vet att jag tittade på klockan 09:20 och nästa gång jag uppfattade vad klockan var så visade den på 12:45 tror jag det var.
Jag låg på uppvak några timmar och under tiden kom läkaren förbi och sa att operationen hade gott bra och att snabbanalysen av tre körtlar som de hade blockat ut hade man inte hittat något fel på så den första prognosen ser bra ut men man vet inget säkert förrän om ca tre veckor då den ordentliga analysen är klar.
Här är den första bilden på mig efter operationen, ca 16:40. Jag fick en egen sal och min assistent hade köpt blommor som stod och väntade på mig och den andra assistenten hade köpt med sig sushi till middag då hon tyckte att jag skulle få något gott att äta till middag. 🙂
I eftermiddag när Sandra började sitt pass hade hon med sig två semlor, en till mig och en till Martin. Hon hade köpt en klassisk och en wienersemla, jag valde den sistnämnda. Wow så god den var 🙂 1000-tack Sandra!!!
Nu skall jag snart hoppa in i duschen för att göra förberedelser inför morgondagens bröstoperation. Jag mår fruktansvärt illa när jag tänker på att inom några timmar ligger jag på operationsbordet. Tänk om jag inte vaknar upp…..
Hur ont och smärtsamt det än känns så när man får ett cancerbesked så tror flera att nu skall jag dö och så även jag. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på att komma till himmelen och min begravning sedan i slutet på december 2017 men jag kan säga att det är otaliga gånger, det går nog inte ens att räkna.
I skrivande stund börjar också oron över morgondagens operation komma, tänk om jag inte vaknar efter narkosen, tänk om det tillstöter komplikationer som gör att jag dör där och då. På grund av dessa tankar så har jag bestämt mig för att skriva dessa rader.
Jag fick frågan för en tid sedan att om så vore fallet att jag inte skulle klara mig från denna fuck cancer skulle jag planera eller hade jag redan planerat min egna begravning!? Svaret är nej, jag har inte planerat min begravning redan men självklart har jag funderat på den fler än en gång. Jag överlåter nog den planeringen till min man men visst har jag några önskemål.
Mina önskemål är;
* Jag kremeras och begravs antingen här i min hemkommun eller i kommunen jag är uppvuxen i, i närheten där min pappa ligger.
* Själva ceremonin vill jag skall vara ljus och personlig.
* Jag vill absolut inte att gästerna har mörka kläder utan istället ljusa och festklädda för jag älskar att vara festklädd och jag vill att det liv jag fick här på jorden skall firas.
* Efter kyrkan vill jag att gästerna serveras champagne och tilltugg för det är bara så jag. 🙂
* Självklart skall det finnas massor av musik som schlager, Celine Dion, U2 och Bruce Springsteen.
Det skall helt enkelt vare en fest, en fest där man firar den jag var!
Ingen i min närhet tycker att detta är en konstig önskan då alla vet att jag fullkomligt älskar att arrangera och planera fester för nära och kära!
SKÅL!!!
